.....mycket bättre nu. Får väl försöka se det positivt, men det är jävligt svårt. Tur att man har så goa vänner och en härlig gubben som det går att prata med så man hamnar på rätt köl igen......Just nu så har jag tjattrat av mig på min söster Eva, Lena den andra söstern fick sig en duvning tidigare idag. Mamma och Irene (mammas kompis) var hit och fick höra en skopa de oxå, stackrarna....Mitt i allt  i dag så var en kompis här på kaffe, så jag kom på efteråt att jag inte varit trevlig just då....så jag hysta i väg ett sms och bad om ursäkt....Tack Ove för ditt svar och du vet att vi tycker om dig oxå!! Köpis och Micke får oxå ett tack för er omtanke.....Annica, du är toppen och jag vill tacka dig för dina goa kommentarer....Vill ju såmycket just nu, men tror ta mig fan att luften har gått ur mig.....hade en obehagligt bekant känsla i dag, samma känsla som kommer då jag får panikångest...det var flera år sedan som det hände sist och detta oxå i samband med sturl på jobbet....den kvävande matta som lägger sig om ett betonglock över bröstet och att jag inte får luft....hmmm...hoppas jag slipper få den känslan igen. Det är fruktansvärt jobbigt när det händer.......Men hur som helst så ska jag gå och lägga mig och försöka sova nu....kanske man ser på saken på ett annat sätt i morgon med nya pigga ögon...som de ser ut just nu mina Ovakogrå (ögon) som jag brukar säga, så ser jag mest ut som om jag åkt på stryk eller en rejäl allergireaktion....övre ögonlocket är så svullna efter alla tårar som runnit under dagen......Kanske man ska leta fram en gurka i kylen och skiva upp ett par skivor att ha under natten för att se något så när anständig ut i morgon.......Natti på er alla och hoppas att ni någonsin slipper gå igenom det jag gör just nu........Kramiz

...solen kan ge mig lite glädje nu....mår piss efter ett samtal från min chef. Tydligen så måste jag byta arbete i alla fall och det känns inte så roligt när allt redan  var klart och man hade anpassat sig efter det. Får väl se vad som händer, vet ej....skulle vilja gå och dra ett täcke över mig och sura men det är väl bara och försöka se positivt på det hela och göra nåt för att det ska funka....Men va fan ska man göra......Tårarna bara rinner och man funderar hur det ska bli.....Snacka om att hela tillvaron slår en kullerbytta och man kan bara hoppas på att man landar på fötterna igen.......Usch vad man känner sig man glad......

...vi pratde en dag på jobbet om hur det är att jobba på golvet....hmmm....man tar mest kit uppifårn. Är man dessutom facklig.....så får man ta skit från bägge håll, kan man säga eller ta och se skit...fnisss. Sätter hit en liten bild som förklarar:

...en Wasa Rågi med kalkonkött på....mumsigt värre till mellis det. Gubben sover än, han har gjort natt och jag ska ut och jobba på eftermiddagen igen.....lite surt, men va fasiken det går bara man är på plats.....fortfarande så bråkar min axel och nacke med mig....vi längtar till våren nu, jag och min kropp. Allt blir så mycket lättare då, just nu är det skiiiit, för jag kan inte sätta en fot i backen utan att vara rädd för att halka...kroppen protesterar när det är kallt. Ge mig lite vår och bara vägar så man kan dra i väg på riktiga promenader....höra fåglarna kvittra. Finns det något härligare än att få gå ut på prommenad i morgon solen...alldeles själv, lyssna på naturen och/eller ha god musik i öronen. Jag är ju så lyckligt lottad att jag har väldigt fina grusvägar i min närhet och otroligt fina vyer att se när man traskar på....Härligt!!!! Usch, vad jag längtar nu....... Ha en br dag i vårt lite allt för mycket vita vinterland.......Kram