.....jag fick åka ut i en skogs koja och bara vara ett tag. Mår piss i psyket och det är som det är med det. Det är väl så när man varit stark för länge. Finns ju ingen anledning till oro för min egen del när jag vet vad som felar. Är bara till att bita ihop och komma igen. Har ju ingen egen rätt på at må dåligt.

Det som spökar i mitt huvud just är bland annat en hel del angående jobbet å det kan jag ju inte påverka på något vis. Andra saker som inte hör hit är också å,spökar i huvudet på mig. Synd bara att man ska behöva må dåligt av sånt man inte kan påverka.

Jag är inte på nåt som helst vis något mern någon annan.....har jag aldrig påstått och kommer aldrig att göra heller. Vissa saker kommer jag hädanefter släppa och låta andra ta tag i så blir det nog bra i slutändan.

Att skriva är för mig en typ av terapi....behöver det efter allt som jag burit på genom åren. Har gått kbt terapi för bland annat panikångest. Det vill jag inte att någon annan ska behöva ha. Inte särskilt kul att ha det. Har lovat mig själv att sluta bygga på stenarna i ryggsäcken och inte låta negativa människor suga min kraft som jag så mycket behöver själv ur mig. Det är svårt men ibland måste man se till sitt eget bästa utan att man för den delen är egoist. Allt är inte en dans på rosor. Vissa dagar när jag har en dålig dag med värk och psyket spökar har jag svårt att överhuvudtaget ta mig ur sängen. Fast det kanske inte syns utåt. Det är ock ett av mina problem att jag alltid är så glad och positiv. Kan nog påstå utan att ljuga att det är min mur mot omgivningen att vara sån. Det gör minst ont då. Ingen ska behöva bära det åt mig utan jag får dela med det själv.

Jag önskar ibland att jag var någon helt annan, någon som inte gjorde andra illa för att jag för en nås skull sätter mig själv oförstående rummet. Att jag bara kunde vara någon som finns men inte syns och bara fick leva mitt liv.

Jag kan säga utan att jag är någon konstig människa att jag äter anti depressiv medicin. Det gör jag för att kunna leva.....inte för att det är synd om mig på något vis. Det är lätt att döma folk innan man lärt känna dem. Det gör mig faktiskt både ledsen och förbannad. Jag anser mig inte ha egenrätt på att dåligt. Det är nåt man gör lite till mans. Fast det är skillnad på att må dåligt och dåligt om ni fattar.

Nu ska jag sluta älta i det här och se framåt. Tror jag tar och startar bastun en stund och kopplar av. Ska spela bingo lotto till kvällen med grabbarna. Bara vara och vi får se vad vi hittar på för mat. Ska försöka virka lite och njuta av dagen. Ste ju ladda batterierna inför tre nätter till nu när jag nyss avslutat tre. Gick av i morse och går på i morgon kväll igen.

....din dag älskade Malin. Du blir 27 hur det nu kan komma sig när jag fortfarande är 25.

Har varit ner och grattat dotra och gosat med lill prinsen. Härligt! Synd att Malin inte var på topp. Det blir bättre.